Ja som ni märker (om det ens finns någon läsare kvar här på bloggen) så bloggar jag inte för tillfället. Istället har jag blivit hooked på Instagram och kör en liten ”träningsbloggsvariant” där istället. Kanske just DU vill följa mig?
@saraelisabethmo
För att vara en träningsblogg så verkar det vara hemskt lite träning här i huset. Igår var jag sååå sugen på att långspringa, men livet kom emellan, maken kom hem på tok för sent från jobbet, barnen somnade typ aldrig, och när klockan var halv tio var det inte ens att tänka på att klä på sig träningskläderna.
Så. Ny dag, nya tag idag!
Måndag och vardag. Inte för att mina barn någonsin sover så länge på morgonen, men vi har definitivt vant oss till att inte behöva gå upp/inte ha någon tid att passa/inte behöva klä på oss direkt på morgonen. Så lite av en vardags-chock idag ja.
Efter en helrisig natt med lite sömn och många uppvakningar (snark!) hjälpte det inte ens att börja morgonen i träningskläder. Har visserligen följt storasyster till skolan, vidare till förskolan med lillasystern, så till affären och så hem. Lite lyxgod frukost (nybakt-köpt foccacia och jordgubbsyogurth och obscena mängder kaffe) men nu tänker jag krypa ner med bebisen i sängen. Lyssna på ljudbok och somna och inte kliva upp förens det är dags för hämtnings-middags-kvällsrejset igen. Kanske jag då blivit så pigg att jag orkar med en springtur fram emot kvällen?
Och en fin bild som jag tog på morgonpromenaden kan jag inte heller bjuda på eftersom min telefon fortfarande bråkar med mig, men tänk er frisk luft och en vagn med en sovande bebis och några glada ungar i reflexvästar och mina snygga ben i träningstights och mina allt för slitna Nike Free. Vem behöver en bild, egentligen?
Det har vart lite dåligt på inläggen här, men det beror på att min telefon börjar balla ur, och när jag försöker göra inlägg på ipaden (som nu) så blir det jättekonstigt så jag liksom inte får det till. Nu ser jag i och för sig att det funkar men men. Sitter allt för sällan vid den ”riktiga” datorn (och dessutom är det nån olydig liten unge som pillat bort ganska många tangenter vilket gör det svårt att skriva). Nå ja, nu skriver jag, ni får hålla tillgodo utan live-action-bilder som jag tvingade min man att ta igår, men det kommer så småningom när jag kanske fått ordnat min telefon. Eller köpt mig en ny.
Igår iallafall. Då var det fredag och för att vara helt ärlig så blev det fredagsmys före fredagsfys och inte tvärt om som jag helst ville. Men nötbollar och smutti på apelsin/hallon/citron/spenat var faktiskt en väldigt bra uppladdning för passet jag körde.
Så här såg det ut:
…och ja. Det var ganska jobbigt. Jag tänkte lite kaxigt: men det ser ju inte sååååå svårt ut, och tog min 8 kilos kettlebell och körde gobletsquat. Och så massa burpees då. Jag körde ett varv åt ena hållet och så ett varv åt andra. Jag svettas som en liten jag-vet-inte-vad, oh. my. gaaaaad! Rekommenderas verkligen! Jag tog tiden, kanske jag gör det en gång till, någon gång, och ser om jag klarar det lite snabbare.
Ja nu är det redan 2014 och likt 2012 kommer detta bli ett år fyllt av träning. Jag ser såååå fram emot det! (2013 blev ju ganska stillasittande pga. bebisen-i-magen men jag kom mig lite på slutet iallafall).
Här kommer min planering för första halvan av 2014, som jag tänker mig att det kommer att se ut på ett ungefär.
januari och februari – jag kommer vara med i någonting som heter 6 weeks New Year Challange med uppstart den 7 januari. Det innebär att jag tre dagar i veckan går och tränar på ett ställe här i närheten med en coach som heter Charlotte, jag äter enligt hennes upplägg och blir stark (-are…) och kommer dessutom gå ner endel av mina gravidkilon. Detta är nummer ett för mig under 2014, att först och främst komma tillbaks till kroppen jag hade innan jag blev gravid. Och jag är ju inte den som säger nej till lite kul, hardcore träning!
februari, mars, april – jag tänker ge mig milen, och jag är väldigt glad över att jag har min svägerska med mig på detta. Vi har sagt att vi ska klara att springa en mil till påsk, det borde inte vara omöjligt alls, tänker följa Röhnisch löpskola igen, samma som jag gjort nu i höst för halvmilen. Det har funkat så bra och vart väldigt motiverade att ”bara springa” utan att tänka men ändå prestera! Jag tänker även anmäla mig till ett lopp som heter Kristinaløpet som är här i vår by till sommaren. Det betyder ju att jag under våren får fortsätta springa för att klara av loppet som jag tror går i juli eller augusti.
maj och juni – dels fortsätta nöta på milen (blanda långpass med intervaller och backar) för ett bra tid (kommer sätta upp ett tidsmål efter påsk tänker jag, när jag vet på ett ungefär vilken tid jag klarar att springa på. Utöver detta kommer jag fokusera på uteträning, och förhoppningsvis kommer jag och min granne starta upp en träningsgrupp tillsammans, där vi kör utomhus-styrka tillsammans.
Jag har även laddat ner appen Training Goals och tänker få till 100 pass (inkl. PW på minst 45 min) innan första juli och det är ju så långt min planering sträcker sig.
Det känns rätt gött faktiskt,
men vad tror ni om det?
…från både bloggning och träning. Några promenader, men inte mycket mer. Just nu vilar vi upp oss efter julen (den var lång och ganska intensiv!) i familjens hytte i Telemark. Ingen snö men barnen är glada och lugnet sänker sig. Imorgon kanske jag ska springa, kanske inte. Vi njuter iallafall.
Och jag har spännande träningsplaner på gång inför januari. Mer info om detta kommer när vi är hemma igen och jag inte sitter på världens uslaste internet. Nu ska vi grilla korv och marshmallows till lunch!
På återseende!
Idag skulle jag egentligen träna tillsammans med svägerskan, men jag kände att nja, jag visste inte om jag skulle hinna. Maken jobbar halvdag, mamma och ena brodern har kommit och endel skulle förberedas innan julmiddag hos svärfar klockan fyra. Tänkte att jag ändå hoppar i träningskläder direkt på morgonen, OM det skulle komma ett bra tillfälle.
Och det gjorde det. Bebisen sov. Stora barnen lekte med sin morbror, mormorn lagade mat (lyxigt ja!) och jag gav mig ut på vad jag tänkte skulle bli ”en liten springrunda bara”. Härom dagen körde jag två rundor med bilen för att mäta på ett ungefär hur långt det är, och tänkte att jag tar den korta, som skulle bli 4,5 km. För säkerhets skull satte jag för en gångs skull på Runkeeper.
Jag sprang. Eller ja joggade, ganska sakta, solen sken och en ljudbok i öronen. Tre plusgrader och dagen innan julafton. Alla julklapparna inhandlade, julgäster och barnen glada. Tänkte att jag kanske kan springa lite längre än den rundan jag tänkt från början, jag sprang ut mot stora vägen och bort så det skulle bli kanske en kilometer extra. Försökte kolla på Runkeeper men eftersom det mätte i miles plötsligt (???) tänkte jag bara springa på så länge jag orkade. Längre och längre, kändes hur bra som helst. Jag bara sprang och sprang och när jag kom hem hade jag sprungit 8,1 kilometer!! Distansrekord!
8,1 kilometer!
Och jag hade lätt kunnat fortsatt… En mil är plötsligt inte så långt bort!
Nu ska jag njuta av kalkonmiddag ikväll, klappa mig själv på axeln och skryta lite till släktingarna. Shit va stolt jag är!
Nä igår blev det ingen träning. Inte av någon särskild anledning, jag gjorde egentligen ingenting, men det är något med det där att träna direkt på morgonen. Gör jag inte det så blir det gärna inte av. Om jag inte har träningssällskap till kvällen. Och det hade jag inte.
Det blev inte ens en promenad (så otroligt värdelöst väder med ösregn och storm!).
Vi har inte riktigt kommit i jul-”mode” än, två födelsedagar som det pratas om dygnet runt hela december. Igår firade vi äntligen storasystern, idag ska hon ha kalas för sina klasskamrater och imorgon blir det släktkalas. Har liksom satt allt som har med jul att göra lite på paus.
Vi pyntade lite till första advent – lite tomtar och några adventsstakar. Igår tänkte jag att jag kanske ändå skulle börja lite smått, jag köpte snittamaryllis och några hyacinter.
Fram emot kvällen kände jag ändå någon slags stress krypa i kroppen, kanske vi borde göra slag i saken och faktiskt börja tänka på julklappar? Alltså, inte bara tänka utan mer… Agera? Handla?
Som tur var var det extra julöppet till 24 (!!!!) på stans shoppingcenter så där lyxade jag mig och gick alldeles själv i 2,5 timma (!!!!). Ja alltså jag var ju inte själv, det var proppat med folk, men själv utan man och barn. Aaaaah! Som terapi att bara gå alldeles själv, strosande, en lista med vad jag skulle köpa, behövde nästan inte tänka. Jag var inte ens trött! Halv tolv var jag hemma. 23.30!
Så nu är de flesta julklappar inhandlade och allt förberett för baklängesmiddagen som sjuåringen ska ha idag.
Träning idag: kanske ett tabatapass i vardagsrummet, kanske en springtur med de två små i syskonvagnen, kanske väntar jag och springer imorgon istället när jag kan springa utan vagn. Kanske bara en promenad till affären? Jag ska tänka på saken medan jag dricker lite mer kaffe och ser på My Little Pony (igen).
Har precis kommit in efter att ha både sprungit intervaller och gått en PW – och efter lunch och piff bär det av till fincafé tillsammans med svägerskan. Onsdagslyx!
Dagens pass i RRS5 var tre sorters intervaller.
5 st 60-sekunders
10 st 30-sekunders
15 st 15-sekunders
Det fick segt när jag började jogga hemifrån, fick stanna på toppen av vår backe, hade knappt börjat uppvärmningen, vad betyder egentligen det här? Gick några minuter och tänkte att ja ja i värsta fall får jag väl tänka om. Jag joggar tio minuter (som uppvärmningen var tänkt att vara) och känns det inte bra så tar jag bara en promenad. Tio minuter senare var jag helt klar och redo för intervaller.
Efteråt kände jag å ena sidan att jag inte hade jättemycket kvar att ge (jag var sjukt trött efter intervallerna) men å andra sidan var jag konstigt nog ändå sugen på att gå en sväng. Jag gick hemåt men en omväg på 35 minuter. Sol och en ny ljudbok och sovande bebis, det gäller att passa på!
Klockan nio idag hade jag träningsdate med min svägerska. Due to extremt dåligt väder (storm och regn) blev det träning i vardagsrummet här hemma istället för utomhus som var tänkt. Med en lillasyster och en bebis som hejade på blev det 20 svettiga minutrar helkropp.
Jag använde 12-kilos kettlebellen till axelpressen och utfallen. Kändes göööött och svetten rann.
Nu dusch och så tidig lunch!
Jag ska bara träna... Bara en liten stund till! 