Att vara gravid och tiden efteråt, tredje gången gillt!

Efter en förfrågan från Beata ska jag här försöka berätta: hur det känns det i kroppen/hur är det att komma tillbaks efter en graviditet när jag innan graviditeten faktiskt var vältränad.

Jo. Nu ska ni få höra. Det känns gött!

Jag gick från att träna fem gånger i veckan och vara i mitt livs form, till att bli gravid och inte röra mig en millimeter i onödan i nio månader. På ett ungefär.

Jag hade faktiskt sett för mig att om jag någon gång fick bli gravid igen så skulle den där tredje, sista graviditeten vara fylld av träning och långa promenader och en liten smidig kula på magen och en fortsatt vältränad kropp.

Tillåt mig hån-le!!! Först blev jag gravid. Så flyttade vi (ganska omvälvande även om vi ville göra det och är väldigt nöjda med vårt beslut) och väl i vår tillfälliga bostad i väntan på vårt riktiga hus, började jag må illa. Och jag mådde illa. Och mådde illa och mådde mera illa.

Det var jul och det var nyår och massa snö och nyårsafton kräktes jag mig igenom alldeles ensam (barnen sov tidigt och jag tvingade iväg maken för att iallafall en av oss skulle få ha det lite kul). Det blev 2013 och jag var hemma med lillasystern eftersom vi inte fått någon dagisplats till henne. Försökte hitta på roliga saker men låg mest på soffan och kved. Typ.

Så blev det vår och jag mådde visserligen inte illa längre, men fick istället en sån förfärlig huvudvärk att jag knappt klarade att stå upprest (tycker ni jag glorifierar det här med att vara gravid? Not so much va?). Här fick vi äntligen ta över huset och vi flyttar igen och renoverade lite också…

Så blev det sommar och det var så vaaaaarmt. Och jag var så tung och otymplig och tjock, när folk frågade om jag snart skulle föda var det många veckor kvar. Man kan säga att jag är helt helt HELT färdig med att vara gravid nu alltså. Never again.

köpte ny klänning till sjuttonde maj-firandet.

20131208-193013.jpg

typ någon dag innan bebisen faktiskt kom ut, alltså mitten av augusti

20131208-193203.jpg

Ja ni ser ju. Enorm är bara förnamnet. De sista gångerna på MVC vägrade jag att väga mig. Jag skämdes.

Och. Jag trodde jag skulle få väldigt svårt att komma igång med träningen igen. Liksom ärligt talat. Nio månader i total stillhet gör inte bara något med kroppen, det sätter sig även i huvudet.

Därför får jag säga att jag var väldigt glatt överraskad när jag började gå promenader när bebisen var en vecka gammal.

Bebis en vecka gammal: det tog kanske en och en halv timma att gå till skolan för att hämta storasyster och tillbaks igen. Jag svettades som en gris.
Bebisen två veckor gammal: det tog kanske en timme och en kvart att gå samma sträcka. Jag svettades som en griskulting bara.
Bebisen tre veckor gammal: 50 minuter, och det är det det tar en bra dag nu med!

Jag kom liksom i form snabbare än jag gjort efter de andra två graviditeterna (men då var jag efter första inte alls stressad med det och efter andra mådde jag helt ärligt inte alls bra psykiskt så det var inte ett prioriteringsområde) och jag känner nu, bebis nästan 4 månader, att jag börjar känna igen mig själv!

Jag gick upp mycket i vikt som ni förstår, och även denna gång ville inte kroppen gå ner något ”av sig själv”. Några dagar efter förlossningen vägde jag kanske fem-sex kilo mindre än höggravid, och då vägde bebisen fyra kilo alltså!

Nu, nästan fyra månader senare, har jag gått ner tio kilo. Genom promenader, träning och bra mat. Ingenting av amning eller sånt som andra får ”gratis”. Nä här ska det jobbas minsann! Iallafall tio kilon till fram till sjuttonde maj, då jag har tänkt att köpa mig en ny klänning.

Och mitt mål: att bli så här stark igen! (aug 2012)

20131208-194844.jpg

För att sammanfatta och att svara på frågan: trots noll aktivitet under nio månader känner jag att det ändå finns hopp om livet! Att all träning innan faktiskt gjort något med kroppen: att det liksom finns kvar där inne. Och det känns väldigt skönt att jag inte behöver börja om helt från början.

En annan dag ska jag skriva om vad jag tänker med träningen framöver, mål och sånt. Nu ska jag klappa mig själv på axeln – jag har trots allt kommit ett stort steg på väg tillbaks till den braiga formen!

Annonser

Om jag ska bara trana

Trebarnsmamma som älskar att träna: springa intervaller och svinga kettlebells, benböja ute på altanen och svettas massor hemma på vardagsrumsgolvet. 2014 är året jag ska bli av med mina gravidkilon, jag ska springa en mil och jag ska ha det KUL!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Att vara gravid och tiden efteråt, tredje gången gillt!

  1. Vad intressant att läsa om! Jag har ju inga barn och har ju ganska nyligen börjat träna aktivt. Samtidigt är jag i den åldern då det börjar bli dags att tänka på barn om jag nu vill ha några(eller eh..har varit ett tag kanske). Men jag har funderat på det där, nu är jag i bättre form än på länge och jag inser att en graviditet kommer att göra saker med kroppen. Inte så att jag skulle undvika graviditet för att ”behålla min kropp” men ändå, det är sånt jag tänker på. Hur det går att komma tillbaka, om jag kommer att tappa den här livsstilen som jag har nu. Även om det är olika för alla är det på något vis betryggande att läsa ditt inlägg 🙂

  2. Oh my god vilken mage?! Alltså missförstå mig inte, du är ju inte stor i övrigt, men det ser ut som du har trillingar därinne nästan…..! 😉 Förstår att du kände dig tung.
    Och jag mådde kontant illa från V.8 till födseln på tredje sonen. Sååå hemskt! 😦

    Men skönt att du kom i form så fort. Kroppen är fantastisk, trots allt. 🙂

  3. Vad bra du är!!! Jag blir glad att läsa att du ser framstegen och njuter av den positiva trenden:-) Heja dig. Hoppas att du kan njuta av din familjelycka och inte känna press/ångest. Kram

  4. Fredag skriver:

    Härligt jobbat! Jag tyckte också att det var lättare att komma tillbaks i form efter den tredje, även om jag inte heller höll i träningen under graviditeten. Måste också slå ett slag för hur mycket bättre jag mådde i kroppen under graviditeten den här gången eftersom jag var i bra form innan.

    • Så härligt att du mådde bra i kroppen! Det gjorde ju inte jag men däremot var jag på benen på nolltid och kände mig nästan ”normal” igen direkt bebisen var ute, trots lång förlossning och som sagt de långa nio månaderna. Kroppen är ganska häftig ändå!!

  5. beatatjata skriver:

    Wohoo, kolla magen! Helt galet att man kan bära runt på det där, egentligen…

    Hur känns core och bäckenbotten då, är det skillnad på det? Blivit starkare snabbare? Du springer ju redan vilket jag tycker är fantastiskt!

    Underbar läsning, känns betryggande på nåt sätt. Risken är ju övervägande (typ 100%…) att jag blir sjuk under graviditeten som tidigare och då rör jag mig heller ingenting (inte utan att kräkas, i alla fall).Jag önskar att jag kunde vara en sån där cooling med mage på gymmet och hoppet dör sist av allt men jag behöver vara förberedd på verkligheten också… Tappar inte heller ett gram av ”sig självt”, När jag började post baby shape up sex veckor efter Eloises födelse så vägde jag 3,5 kg mindre än samma dag som förlossningen och hon vägde ju tre kilo och moderkaka och vatten och allt sånt där… Här kommer inget gratis!

    Du har gjort ett fantastiskt jobb och jag är så GLAD att träningssuget kommer igång trots den långa pausen. Ser fram emot att läsa om mål och träningsupplägg!

    • Core och bäckenbotten känns väldigt bra, har ju tagit det lugnt helt från början, trots att jag ändå kommit igång. Träningen visste jag faktiskt inte hur det skulle gå med, där började jag med att ta några springsteg varje PW, några fler, började springa lite kortare stunder osv osv osv. Det finns verkligen hopp, för dig med, och då var jag ju inte i närheten av så dålig som du blir under en graviditet. Just nu känns det skitbra faktiskt! Sen gör det såklart sitt med att jag (äntligen!) fått en bebis som sover i vagnen (så länge den rör sig = långa promenader) och är nöjd på golvet jämte mig eller i babysittern när jag tränar = bättre utgångsläge än när Astrid var liten som vägrade vara något annanstans än i famnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s