Don’t stop believin’…

…hold on to that feeeeeling!

Okej jag får skylla på kroppens extrahormoner, men åååå vilken känsla att vara ute och springa igen! Tror inte jag sprungit sen GranCanaria-semestern. Och jag har ju inte rört mig näst intill någonting alls sen vi flyttade i början av december. Ett gympass och ett hemmapass – that’s it.

Så känslan! Åh! Jag började nästan gråta. Av lycka alltså.

Jag sprang 30 minuter, inte snabbt på något sätt men så att jag orkade hela vägen, plus att det var lite halt på vissa håll. Solen sken. Havet glittrade. Livet kändes fantastiskt enkelt och skönt att leva. Lite svettigt, javisst, men åh va jag har saknat det!

20130101-113320.jpg

Nu: dusch och lunch och familjeutflykt till stranden! Ha en fantastisk nyårsdag alla! Kärlek!

20130101-113438.jpg

Annonser

Om jag ska bara trana

Trebarnsmamma som älskar att träna: springa intervaller och svinga kettlebells, benböja ute på altanen och svettas massor hemma på vardagsrumsgolvet. 2014 är året jag ska bli av med mina gravidkilon, jag ska springa en mil och jag ska ha det KUL!
Det här inlägget postades i back on track, spriiiing. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Don’t stop believin’…

  1. Man kan nästan känna hur glad du är. Härligt!! 🙂

  2. Precis så där känner jag också när löpningen bara funkar fast jag inte trodde det. Som att jag vill gråta. Heja dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s